I sagorna finns de, i sägnerna finns de, i folktron finns de, i så gott som alla kulturer - oknyttet. De osynliga Det andra folket Vittra De små Småfolket Trollen Alla dessa är samlingsnamn på någon odefinierbar, mystisk kraft ute i naturen, som hjälper till om man hållit sig väl med dem, men också kan ställa till det för en om man är ohövlig mot dem eller inte respekterar dem. Ofta användes sagoväsena för att skrämma barnen, så de inte gick iväg för långt från hemmet. I olika delar av världen har samtidigt lokala former av dessa väsen vuxit fram, alltid utgående från någons ögonvittnesskildring och sedan vidareförd i den muntliga traditionen. I Skandinavien har några olika huvudtyper kunnat urskiljas; De osynliga De osynliga är en benämning på de övernaturliga väsen som man i nordisk folktro ansåg att man kunde möta, men som man för det mesta inte såg. Hit räknas tomten, skogsrået (huldran) och vittran. Ibland kunde de visa sig och den som var synsk kunde se dem. (Hämtat från Wikipedia) huldra - Foto: Susanne Kistner Skogsrået Från början var skogsrået ett manligt väsen. Råets funktion var helt enkelt att skydda skogen och dess innevånare. Under kolartiden, då män arbetade dagaroch nätter i sträck vid sin mila förvandlades rået till ett kvinnligt väsen. Hon väckte ofta kolaren om han råkade somna vid milan. Ibland gäckades hon med männen och kunde vinka till dem en bit bortifrån i skymningen. När kolaren väl kom fram, fanns där inget annat än en död och ihålig tall. Därifrån kommer troligen beskrivningen av henne som en mycket vacker kvinna, med svans eller hål i ryggen, när hon råkar vända sig om. Ett annat namn för skogsrået var huldran. Vittra (Hämtat från Wikipedia) Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro. De räknas till de som inom folktron kallas "de osynliga". Vittra beskrivs som ett folk som lever som människorna, men på annan plats och under andra tider. De håller till på fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där. Sägnerna om vittra påminner om de i Norge förekommande om huldrefolket och gutniska berättelser om di sma undar jordi. Vittra sägs hålla egen boskap, som kallas vitterkor. Dessa kor ansåg som särskilt förtrollade. Det sägs att fäbodjäntor fått behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Vitterkor har dock den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så. Vittra ser ut, lever och klär sig som människor. De är dödliga. De bor under jorden, eller snarare i en parallell verklighet. Vittras vägar kallas för vitterstråk och på många platser i norra och det finns till och med kartor över dessa bl.a. i norra Sverige och på Island. Illa går det för den som bygger sitt hus rakt på ett vitterstråk, då går vittra med sin boskap tvärs genom huset. Ordet vittra är etymologiskt besläktat med vätte, som används söder om Dalarna. Det kommer ifrån ett fornnordiskt vættr, vilket helt enkelt betyder "(övernaturligt) väsen". Ordet vittra kan vara bestämd form pluralis, och då används singularformerna ett vitter, en vitterkvinna eller en vittergubbe. I andra sammanhang är vittra obestämd form singularis. Ordet böjs då enligt normala regler. På jämtska benämns vittra vanligen jolbyggar "jordbyggare", stundom även smågubban, småruskan och småtussan. Vittra har inte något annat än namnet gemensamt med Astrid Lindgrens vildvittror. De små / Småfolket (Hämtat från Wikipedia) Vättar är enligt folktron underjordiska väsen som gärna bosatte sig under människornas boningar. De var tjuvaktiga och ansågs kunna göra sig osynliga och förvända synen på folk. De föredrog att klä sig i grått. Den som hällde hett vatten på marken ovanför dem, bestraffade de med sjukdomar eller olyckor. Det hände även att man för att befrias från sådant otyg satte ut mat på s.k. vättehögar (eller vårdträd). Det förekommer dock även sägner om fredliga kontakter, exempelvis där en mänsklig kvinna får bistå vid en förlossning, och blir rikligt belönad. Vättarna är släkt med tomtarna och vittrorna. De skiljer sig från trollen främst genom att de bor i anslutning till mänskliga bosättningar samt att de beskrivs som mindre än människor. De hjälper till med sysslorna och skyddar dem som bor på "deras" mark. I Norge förekommer liknande väsen som kallas tusser, vilket besynnerligt nog kommer från det fornnordiska þurs, som betyder jätte. De underjordiska och, på Gotland, di sma undar jordi är ytterligare namn på vättarna. Ordet vätte kommer ifrån ett fornnordiskt vættr, vilket kort och gott betyder "(övernaturligt) väsen", besläktat med engelskans wight och tyskans wicht. I nordisk mytologi är hjälmvättar ett annat namn för valkyrjorna, och det talas även om sjövättar till havs samt om landvättar. Enligt Landnámabók föreskrev äldre isländsk lag hur draken i stäven på ett långskepp måste tas ned innan man närmade sig land, eftersom landvättarna (landvættir) annars kunde bli skrämda. Fyra landvættir fungerar även som sköldhållare till Islands statsvapen: en tjur, en örn, en drake och en bergrese. Trollen Trollen såg faktiskt ut som vanliga människor, det var bara svansen som avslöjade dem. De levde avskiljda från vanliga människor, under klippblock, i bergen och långt ute i skogen. Det finns många berättelser om kvinnor och män som blivit "bergtagna" eller "bortbytta", dvs helt enkelt kidnappade av trollen. Varför är svårt att säga. En person som blivit bergtagen och sedan befriad blev aldrig riktigt frisk i sinnet. De drömde sig ofta tillbaka till trollens magnifika bergssalar. Religiöst sett så brydde sig kyrkan under den katolska tiden inte ett skvatt om folks egna trosföreställningar. När Sverige sedan blev protestantiskt sades det att troll och oknytt var den ondes verk. En tidig missuppfattning som florerade då var att mannen Adam skapades samtidigt som kvinnan, som kallades Lilith. Lilith gjorde uppror mot Gud och blev därefter anmoder till allt oknytt såsom troll mm. När väckelserörelsen drog igång under 1800-talet, förnekades resolut allt vad oknytt hette. Nutidens version av Troll har vi nationalromantiken att tacka för. Tomten & näcken På många sätt är den svenska äldre folktron mycket lik den japanska. Träd, skogar, sjöar mm. förknippades ofta med en ande. Husets och gårdens ande kallades kort och gott: "tomten". Den som rådde över skogen, kallades skogs-rå. Till och med julen hade en egen ande. I forsar, bäckar och sjöar berättades det om näcken. Människor tyckte sig höra hans musik i vattnet. Näcken lockade människor till sig genom sitt förunderliga fiolspel. Det finns gott om berättelser om hur spelmän lärt sig låtar av Näcken, gjort avtal med honom och trollbundit sin publik. Än idag finns sk. "näcklåtar" bevarade och för att kunna spela dem så behöver man stämma om fiolen i sk. trollstämning. Näcken kunde ibland visa sig som en häst, Bäckahästen. En rolig tävling finns idag, se: "näck.nu". (Daniel Wikslund, vinnare 2003, har varit med i huldrans natt som både näck och spelman).

Skymningsspelet Huldrans Natt
c/o Nina Nu Media AB
Stora Ramviksvägen 125
760 40 Väddö

Projektledare: Nina Nu 070 - 747 26 04
Webb / trycksaker: Richard Wesemeyer 0768 - 67 57 00
Kontor: 0176 - 272 111